Det ickelinjära berättandet har som jag ser det förutsättningar att göra användaren mer involverad, både i praktiken och på ett känslomässigt plan. Om man exempelvis känner sig delaktig i skapandet av berättelsen, som i ett avancerat dataspel såsom "Mass Effect" eller liknande rollspel, så känner man sig genast mer som en del av berättelsen. Om det är gjort på ett bra sätt så är det som att man tillsammans med författarna eller spelutvecklarna skapar berättelsen, vilket är en häftig upplevelse. Jag tror dock inte på att man bör ge användaren alltför stora valmöjligheter att påverka berättelsen, för då skulle ju berättarkonsten och författarnas talang kanske inte tas tillvara på bästa sätt.
Inom spelvärlden finns en mängd ickelinjära och mer eller mindre interaktiva berättelser som ger en upplevelse som inte skulle gå att förmedla via en vanlig film eller bok eller på ett annat linjärt sätt. Det finns ju en massa linjära berättelser som inte nödvändigtvis skulle bli bättre av att göras ickelinjära, men man skulle ju alltid kunna prova. Att exempelvis Gudfadern-spelet är otroligt mycket sämre än filmerna betyder ju inte att det är teoretiskt omöjligt att göra en ickelinjär berättelse som är lika bra som det linjära originalet.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment