A möter B

Nu ligger vår lilla film "Mötet" uppe på Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=p-mku_OEK-k

linjärt kontra ickelinjärt berättande (tankar och reflektioner)

Det ickelinjära berättandet har som jag ser det förutsättningar att göra användaren mer involverad, både i praktiken och på ett känslomässigt plan. Om man exempelvis känner sig delaktig i skapandet av berättelsen, som i ett avancerat dataspel såsom "Mass Effect" eller liknande rollspel, så känner man sig genast mer som en del av berättelsen. Om det är gjort på ett bra sätt så är det som att man tillsammans med författarna eller spelutvecklarna skapar berättelsen, vilket är en häftig upplevelse. Jag tror dock inte på att man bör ge användaren alltför stora valmöjligheter att påverka berättelsen, för då skulle ju berättarkonsten och författarnas talang kanske inte tas tillvara på bästa sätt.

Inom spelvärlden finns en mängd ickelinjära och mer eller mindre interaktiva berättelser som ger en upplevelse som inte skulle gå att förmedla via en vanlig film eller bok eller på ett annat linjärt sätt. Det finns ju en massa linjära berättelser som inte nödvändigtvis skulle bli bättre av att göras ickelinjära, men man skulle ju alltid kunna prova. Att exempelvis Gudfadern-spelet är otroligt mycket sämre än filmerna betyder ju inte att det är teoretiskt omöjligt att göra en ickelinjär berättelse som är lika bra som det linjära originalet.

Icke-linjärt berättande

Vår grupp kom gemensamt fram till att det vore ganska enkelt och roligt att göra om Forrest Gump till en icke-linjär berättelse, eftersom filmen innehåller så många olika episoder. Vi tänkte oss därför en form av spel, där man först hamnar i Forrests barndom. Där får man välja ett av några olika alternativ. Man kan exempelvis välja att göra IQ-testet, bli jagad av mobbare eller fixa ihop mamma med skolans rektor. Dessa olika ”uppdrag” måste man klara för att kunna ta sig vidare till nästa del av Forrests liv, som består av pingis, skola, krabbfiske osv. Även här måste man klara av lite olika uppdrag för att på så sätt ta sig vidare till en senare fas av Forrests liv.
Vi illustrerade vår idé på följande vis:




Man måste klara vissa uppdrag i varje ”bubbla” för att kunna göra uppdragen i nästa bubbla. Man kan dock välja i vilken ordning man vill göra dem, vilket gör berättelsen icke-linjär. Man kan t.ex. göra pingisuppdraget i andra bubblan om man har gjort mobbaruppdraget i första bubblan och IQ-testet eller ”mamma+rektor”-uppdraget . För att kunna fiska krabbor måste man åtminstone ha gjort IQ-testet och flickvän-uppdraget kan man bara göra om man har klarat hela första bubblan. Man har med andra ord inte fullständig frihet att välja i vilken ordning de olika episoderna ska komma. Hade man haft det hade nog logiken i berättelsen blivit lidande.

Förväntningar på kursen Ljud och rörlig bild

Jag förväntar mig en kurs där vi får mycket utrymme att göra vad vi vill, och att vi får mycket tid med kameran. Jag hoppas att det inte kommer bli för många föreläsningar om hur man använder kameran och redigeringsprogram. Det vore bättre om vi fick prova oss fram själva. Det är i alla fall så jag känner att jag lär mig bäst.